DU GLÖMDE OSS - VI VILL OCKSÅ GÅ UT!!!

Idag ska jag:

• diska en maskin
• laga två middagar
• stryka en del kläder
• gå med papper till återvinningen
• fortsätta med min Affärsplan
• ta en stärkande promenad
• vara glad över det jag har

Länge leve vardagen!

Är tillbaka från lasarettet och intervjun.

Så här är det: i det rummet där jag strålbehandlades sitter det tavlor på taket som man ska kunna titta på under behandlingen. Det är ett projekt som har pågått sen oktober förra året på SÄS. Nu ska de utvärdera detta genom att intervjua patienter och då även mig (det var frivilligt att vara med på intervjun kanske är bäst att säga).

Jag tyckte mycket om de där tavlorna. De gjorde mig lugn och trygg och jag fick positiva associationer. Det var flera tavlor men det är bara två av dem som fastnat i mitt minne. Den första är en segelbåt på havet. Den andra är en gammal gumma som sitter på ett berg vid en sjöbod och katter sitter en bit ifrån och tittar på henne.

Nu till det intressanta. Jag fick frågan hur jag upplevde rummet där jag fick strålningen. Jag sa att det var ljust och stort. Och att det kändes stort tyckte jag speciellt efter att jag några dar fick använda ett annat rum där det inte fanns några tavlor. Jag upplevde det rummet som litet och mörkt. Men, säger intervjuarna, rummen är lika stora! Tror vi. Vi kollade det sen. Vet ni vad? Rummet som jag tyckte var stort - det var MINDRE än de andra rummen!

Är inte det helt fantastiskt! Vi är så påverkbara! Mer än vi anar! Man kan ju bara dra en slutsats av detta egentligen och det är att det är viktigt att omge sig med saker och människor som utstrålar lugn och trygghet. Speciellt i lägen där ångesten lurar!

Hoppas ni har det bra därute i rymden!

Vivi, bli frisk! Det är en order!   

Själv ska jag fundera vidare idag på mitt starta-eget projekt. Ska börja lusläsa "Affärsplan" - och förbereda mig för kursen.

Jag ska också in en vända till onkologen på SÄS (Södra Älvsborgs Sjukhus) för att bli intervjuad. Det är nämligen så att när jag strålades så hade jag äran att få vara i ett speciellt rum där de har konstverk i taken. Ett sätt att få patienten att tänka på annat! Mycket bra tycker jag. Nu ska jag alltså få frågor om hur jag upplevde hela strålbehandlingen. Ska bli intressant.

För övrigt längtar jag efter våren........  

Mjaauuu - bara så ni vet......den 25:e januari blir jag 2 år! Jag förväntar mig att jag får nåt extra gott då och matte - jag vill gå ut!!

Sen vill jag få ligga i fred uppe på garderoben och så ska du ge mig lite massage - du först och sen kan ju lillmatte knåda lite också!

Jaaaa - och sen - sen vill jag ha ett paket jag kan slita upp och så vill jag att ni leker med mig - jag älskar ju att leka, det vet ni väl?

Sen vill jag gå ut en gång till - jag måste få ha koll på den däringa katten som går därute och stryker - måste sätta honom på plats!

Nu säger matte att hon blir nostalgisk - vet inte vad det betyder men hon tänker visa gamla kort på mig säger hon. Nej fy vad hemskt - då var jag ju så liten - det är bättre nu när jag är stor och stark!

          Men hallå! Matte! Det var inte jag som rev ner krukan!          

Alice är bara så mysig - mjuk, go, kelig, lekig, modig, snäll......

Ja.....än så går det upp och än så går det ner......  

Javars det är inte så farligt men lite av mitt humör gick neråt på arbetsförmedlingen. Fast det är väl lika bra att jag inser till fullo det jag ändå vet - att jag inte kommer att klara att leva på min web shop.

Men skam den som ger sig. Ju mer motstånd jag får desto galnare blir jag. Jag SKA klara det. Eller nja, rättare sagt. Jag SKA  öppna en web shop men i vilka former blir en annan fråga.

I vilket fall tänker jag börja smått om det är möjligt. Allt kostar ju - och ärligt talat vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Jo, men det vet jag ju! Nu är jag sådär förvirrad igen   mycket som rör sig i skallen!

Nåja, jag får gå första veckan av en starta-eget kurs som börjar i slutet av februari. Alltid något och jag ser fram mot det. Den veckan kallas analysvecka och det är då man tar reda på om min idé har bärkraft eller om jag måste lägga ner den.

Min vän Emelie skriver så bra på sin blogg om det här med jobb och att hitta rätt. Tänk, i hela mitt liv har jag försökt hitta något som jag kan trivas med och till glädje gå till jobbet. Tanken på att ha en liten butik med kattsaker och kattuppfödning ger mig energi och jag vet att jag skulle trivas med det. Men man måste ju ha pengar (jag behöver verkligen inte mycket, van som jag är med sjukersättning i flera år) för att leva.

Äsch, det ordnar sig. Det måste jag tro.

att jag får komma med på en starta-eget kurs snart!

Idag bär det av till arbetsförmedlingen och prat om just detta.

Det skulle verkligen sitta fint!