Jag hade här en tid en flitig "kommentarska" som kallade sig Vic. En ung härlig tjej med en egen blogg. Nu hittar jag inte henne nånstans. Verkar som hon lagt ner den och jag får heller inte längre några kommentarer. Det känns som jag förlorat en vän. Vic, ser du det här, så skriv gärna en rad till mig om hur du har det? Saknar din blogg och dina kommentarer!

*Kram*

Måste ni ha när det gäller bilder och mig just nu   

Har ännu inte lyckats lära mig hur jag för över bilderna från kameran till datorn via bluetooth. Men det kommer, jag lovar! Både bilder och kunskapen   

Nu är jag hemma igen från Ytterby och tänker sätta igång med planering inför nästa vecka då min starta-eget kurs börjar. Jag ser fram mot den med skräckblandad förtjusning tror jag.   

Ja, jag började med att blogga främst om mina sibiriska katter men sen har det sakta men säkert utvecklats till fler områden.

Jag tycker att bloggandet i sig är så roligt och att få dela med sig av sina erfarenheter tror jag på. Det kan ju förhoppningsvis också hjälpa någon annan om jag t.ex skriver om min panikångest eller något annat problem.

Nu får jag nog lägga till en ny kategori: bröstcancer. Det är ju en sjukdom som fortfarande är omgärdad av "skräck" eller åtminstone en viss oro utöver det vanliga. Eftersom jag själv blivit opererad i bröstet och fått strålbehandling men inte några cellgifter så vill jag ändå berätta lite om mina erfarenheter kring detta.

Så inlägg om detta kommer!

Nu är jag hemma igen hos mina kära föräldrar efter några timmar i Kungälv. Letade scrapbookmaterial men hittade inget bra, allt är ju så dyrt   däremot blev det lite godis till katterna. Förstås! Saknar de små liven!

Ikväll blir det nog canasta igen!   Igår kväll vann jag för första gången över mina föräldrar!! Yipee!   

i Ytterby. Solen skiner och när jag ändå är här så passar jag på att stanna en dag till. Tänkte jag ska ta mig en tur till Kungälv sen. Min dotter bor ju kvar hemma och är kattvakt!

Som sagt - ni får hålla er till tåls en stund till med bilder härifrån.

Apropå ingenting - så har jag redan fått förfrågningar om kattungar! :-) åååhh vad jag vill ha en kull - NUUU!   

Härunder: Alice 12 veckor

Önskar er alla en bra Alla hjärtans dag även om jag själv inte alls firar den   

Kan det vara så att det är mest ungdomar som gör det?

Nu har jag precis avnjutit ännu en god middag - denna gång blev det fläskfilé med gott tillbehör som mina kära föräldrar bjöd på.   

Imorgon ska ni få fler inlägg med lite bilder från mitt besök här i Ytterby.

So long   

Nu har jag avnjutit min systers, som vanligt, otroligt goda middag! Det blev idag lammfärs med aubergine o annat gott lagat som en moussaka, men enligt min systers modell då. Mmmm   

Det var verkligen jätteroligt att träffa alla katter och kattägare på utställningen i Mölndal. Berättar lite mer om det när jag kommit hem och kan föra över de få bilder jag tog.

Så vi hörs!

Ha en bra lördagkväll!

Yipeee! Nu har de kommit!! De är så fina som jag föreställt mig och hänger så gott på örat!

En bloggkompis och jag beställde varsitt par från USA och jag är så nöjd med detta köpobjekt. Det får bli min egen lilla present till Alla Hjärtans Dag för att övertyga mig själv om att jag duger!!   

Vad han är snäll min lille Algot   

Veterinären fick göra vad hon ville med honom, han bara fann sig i det. Jag ville nämligen hon skulle undersöka honom lite extra för jag tycker det låter som han rosslar. Hans pappa fick ju diagnosen HCM   så jag är väl lite rädd för att Algot också ska utveckla det. Nu lyssnade som sagt veterinären noga och sa att några blåsljud hörde hon inte men däremot något annat som kanske kanske kan vara astma!   Lille gubben - undrar om han tycker det är jobbigt? Jag kan inte märka det annat än att han väldigt ofta lägger sig bredvid mig och "rosslar". Kan det vara det att han tycker det är jobbigt då så att han söker sig till mig för trygghet. De är så utsatta de små djuren - så beroende av oss!

Men jag antar att det är ok med Algot som det är nu för han verkar ju frisk för övrigt. Fast - det är ju så med katter att de visar inte när de är sjuka. När vi människor ser det, då ÄR de verkligen sjuka!

Stackars gubben han har acne också. Eller svarthaka som man brukar säga. Så nu har han fått nåt medel som jag ska droppa på området så hoppas vi att det försvinner snart.