Bilden finns här.

Ja alltså, för det första. Det där med "lite pengar", det är ju relativt. Lite för mig är kanske mycket för dig och tvärtom. 

Men om jag säger som så att man halverar en normallön på ca 20.000 kr i månaden plus tar bort ytterligare ca 2000 kr, då är det ca 8000 kr kvar. Skatt på det och du har en summa som du ska leva på i en månad. 

Inte mycket kvar kan man tänka när hyra och räkningar är betalda.

Nej förvisso.

Men! Det finns faktiskt fördelar med detta, trots allt. 

• matkontot blir inte stort. Men de mest nyttiga råvarorna är också de billigaste. Laga soppa och du har både en billig och bra mat som gör att din hälsa förbättras. Vilket är viktigt eftersom du knappast kan bli sjuk, det har du inte råd med.
• du har inte råd med flera kanaler på TV än basutbudet. Lika bra, du får annat gjort än att jobba på att ansiktet ditt blir fyrkantigt.
• du får använda din kreativitet! Tänka ut sätt att spara och för den delen även få in extra pengar, bjuda in dig själv på middag till grannen, köpa de billigaste råvarorna och göra den billigaste middagen som nånsin gjorts osv osv
• du har inte råd med en bil och det är lika bra för du är en stor miljövän, så du gör naturen en stor tjänst genom att cykla, promenera eller ta bussen
• genom att inte ha bil tvingas du att röra på dig mer vilket förbättrar din hälsa
• en del matvaror tar oftare slut eftersom pengarna inte alltid finns där i den rätta stunden så att säga, då går du över till grannen och ber att få låna en kopp socker. På köpet får du en trevlig stund med grannen och lär känna henne/honom. Social samvaro.
• du bygger upp en känsla för tacksamhet. Du blir tacksam för det mesta. Grannens goda middag, en fika hos en vän eller familjens omsorger och inte minst när dottern bjuder på middag som hon både betalat och lagat själv.

Det finns säkert många fler fördelar......

Men vill ändå säga till sist att det borde vara en mänsklig rättighet att inte behöva oroa sig för att inte ha pengar vare sig till mat eller hyra. 

I dagens Sverige är det tyvärr en realitet att de fattigas skara växer och jag tycker inte det är värdigt ett samhälle av år 2010. Vi borde kommit mycket längre.