det verkar som om 1950-talet håller i sig vad gäller popularitet. Konstigt egentligen....finns det inget nytt att komma med....eller varför är vi så retro för det mesta? 

På 50-talet var det ju verkligen nytt, likaså på 60-talet. Det var väl på 2000-talet vi började titta bakåt?

Lustigt.

Nåja, det är som det är. 

50-talet är i alla fall min barndom. Jag är född 1952. Det var nog en väldigt harmonisk tid att växa upp i.

Ja, inte helt och hållet förstås. Inom politiken pågick ju kalla kriget mellan öst och väst och i Ungern var det uppror 1956. Vid den tiden kom det många ungrare till Sverige som flyktingar.

Men överlag upplevde jag det som en lugn tid. Folk var glada och nöjda och såg framåt. 

Samhället blev mer och mer modernt och det byggdes som aldrig förr. Nya förorter smälldes upp i rasande fart, på gott och ont.

Själv är jag uppväxt i centrala Göteborg men när förorterna började byggas flyttade vi till supermoderna Kortedala och senare till Biskopsgården (som förföll och blev ett riktigt fattigsverige).

Här är lite bilder från tiden vi bodde i Kortedal.

Vi smaskar glass vid Kortedala torg. Jag till vänster,  mamma och min lillasyster.

Här är vi på promenad. Jag till vänster, pappa och lillasyster.

Visst är det underbara kläder! Mamma sydde och stickade ALLA kläder!!

På den här bilden är jag yngre än vid de förra. Skulle tro det är från 1955....jag var ganska så storvuxen som liten.   Pappa läser saga för mig.   

Idag har det verkligen varit varmt!
Gick en kvällspromenad, så skönt.
Imorgon blir det mer inköp av plantor.

Det finns en underbar katt i Japan? som heter Maru.

Här visar han upp vad alla katter verkar älska mest av allt: kartonger av olika storlekar!!   

.....av blomning!

Här är lite bilder från mina föräldrars trädgård.

Häggen blommar, likaså kungsängslilja och gullviva.

Här finns också en charmig dragspelare. Jag tror det är pappa.   Han spelar dragspel och gitarr och för några år sen brukade mina föräldrar sjunga och spela runt om på olika ålderdomshem.   

.....idag är det varmt och solen skiner! Äntligen lite odlingsväder!!

Jag cyklade iväg i förmiddags till odlingen. 

Passerade en liten skog där det verkligen blommar för fullt nu!

Vackert!

Ser ni hur löken börjar komma upp?

Rabarbern och vinbärsbuskarna är igång

Här är det tänkt att det ska bli ett litet perennparti av nåt slag. Har satt stenkyndel och sått lite ringblommor.

Idag har jag haft en sån där tråkdag igen. Molnigt och kallt ute och jag bara längtar efter sol och lite värme. Bara för det så kom solen fram nu och värmen är här också. Men jag är ändå lite låg.

Jag tror jag vet vad det handlar om. Jag saknar en vuxen människa i min närvaro. Det är så ofantligt tråkigt emellanåt att vara singel. Inget idealtillstånd enligt mig. 

Men jag vet inte om jag skulle orka med en relation heller. Det skulle i så fall vara en extremt snäll person som låter mig vara den jag är.

Min syster och jag pratar ibland om att vi upplever oss själva som en något förlorad generation. Hur då undrar kanske ni?

Jo, jag är född 1952 och studentupproret och den ungdomliga revolten slog igenom med full kraft 1968. Då var jag 16 år. Ungdom, på väg in i vuxenlivet. I de kretsar där jag umgicks (vänsterradikala) var det allmänt accepterat att inte gifta sig, kanske ha fler partners än en och det så kallade Svenssonlivet med man, barn, villa sågs med oblida ögon. Nix, fri som fågeln skulle man vara och inte bry sig ett dugg om framtiden. Det ordnade sig alltid på något sätt.

Jaha, vad blev resultatet?

Jo, vi lärde oss ingenting om ekonomi, det var ju onödigt. Vad gällde relationer var inte heller det så noga med följden att många av oss hade flera jobbiga separationer. För inte skulle man binda sig till en person ett helt liv. Usch, vad hemskt!!

Idag, däremot, så ser jag många ungdomar som håller fast vid sina partners och jag blir så lycklig. Det är klart, är relationen inte bra så får man överväga separation, men frågan är vad som är "bra" eller "dåligt". På den tiden när jag var ung, övergav man varann fast relationen var bra. Klart det blev jobbigt och väldigt dåligt för självkänslan dessutom. 

Nej, den där "love, peace and rock'n roll" eran, den var allt knepig den!   

Fast rätt så rolig ändå....på andra sätt än på kärleksfronten då.   

Jag tror vi människor är väldigt fast knutna till den tid vi lever i. Svårt att se när man är mitt uppe i det men lättare att se i backspegeln.

.......att jag inte varit så närvarande på denna blogg de två sista dagarna! 

Men jag har ju blivit med smartphone!!   

Och då blir man (jag) så här lycklig!

Det är en Samsung Galaxy S III 4G och alltså en Android och hitills är jag SÅ NÖJD och såååå belåten och såååå ivrig och såååå förtjust - helt klart en riktigt farlig mackapär att äga! 

Den gör ju ALLT, jag menar verkligen allt! Jag är euforisk. Konstigt att man kan bli det av en SAK, men det kan man (jag!) alltså. 

Nu sitter jag mest och laddar ner appar och lägger till kontakter och så har jag nytt mobilnummer så jag får ändra det överallt, men vad gör man inte för någon man har kär?!   

Ni som äger en sån här magisk sak och vill spela mot mig så heter jag "measenga", till exempel i Quiskampen, det är det enda spelet jag har än så länge. Men jag tänker pröva fler, gärna sånt som har med frågor att göra.

Kameran sen ja. Den tar ju superbra bilder. Tänk vilken skillnad mot när jag var ung och jag hade en Instamatic....haha.....väldig skillnad. Då köpte man en rulle på högst 20 kort och då gällde det att man tog i rätt ögonblick. Alltid var det någon bild som blev misslyckad och då fick man minsann stå för det!   

Ni som ännu inte skaffat smartphone - jag säger bara en sak: ni kan inte vara utan en! Nej, nej, det går bara inte! 

Japp! Idag var jag hos Bettys ägare och konstaterade att det i juni månad, kring den 25, väntas kattungar mellan

Senga's Blossom Brown Betty 

och Milashka's Idalgo

och här är bildbeviset:

Det syns inte så bra på bilden, men tutten är mer rosa än den ser ut här, och det är ett gott tecken.

Så nu ser vi fram mot kattungar!! 

Jag har lovat att ta mig dit när det börjar bli dags, om inte Betty föder på natten!   

Kan inte heller låta bli att berätta en helt underbart härlig sak förutom ovanstående: jag hade ingen panik ALLS idag när jag tog tåget in och hem. Så fruktansvärt skönt!! Jag har märkt att jag på sistone blivit lite lugnare vid såna tillfällen som förut triggat igång min ångest. 

För att fira detta köpte jag mig själv en underbar liten sommarklänning på Indiska. 

Dålig bild som vanligt.....

Våren har förresten kommit till Göteborg:

härlig vårbacke nära Bettys hem