Nu har det redan gått en vecka sen lilla Aksi flyttade.....

Jag saknar henne sååå mycket, men jag klarar ändå av det väldigt bra. Främst för att jag vet att Aksi inte blev "arg" på mig för att hon flyttades igen.   

Hon kom ju tillbaka till sitt hem där hon bott sen liten valp och jag såg hur hon kände igen sin husse och sen fick jag ett meddelande och en bild och fick veta och se att hon mådde prima. Det betyder så mycket för mig. Lilla hjärtat!   

Men vet ni.....det finns ju nåt som heter:

"Inget ont som har något gott med sig"

det stämmer alldeles förträffligt just nu - Agnes är en helt annan katt.

Helt och helt - men jag märker att hon är mer avslappnad.

Hon är lika kelen som alltid, nästan ännu mer, och hon LEKER, varje dag! 

Det ser jag som ett sundhetstecken, hon trivs helt enkelt!! 

Så härligt att se! Jag får glädja mig åt detta när mina stunder av saknad efter Aksi sätter in!

Fina, fina Agnes!   

Var det något du gillade som barn som räknades "höra till det andra könet"?

O ja!!!

Det mesta, höll jag på att säga.....

Min syster och jag önskade oss många, många jular en tågbana, men det fick vi aldrig!

Troligtvis för att det inte riktigt passade att vi som flickor skulle leka med såna saker.   

Men det tog jag igen när jag själv fick barn....då lekte jag med en tågbana!   

Den här kappan, Didrikssons Tilde, finns nu i min ägo.

Är sååå lycklig för den och för att jag fått möjlighet att köpa den (julklapp).

Har trängtat efter en sån här ganska länge och just en röd också.

Så TACK mamma och pappa!!!   

Hur var du som barn?

Ok, det här känns nästan lite sorgligt.

Men jag var ett blygt barn som ofta inte riktigt hängde med i det sociala spelet.

Som liten fick jag såna vredesutbrott att mina föräldrar blev oroliga och skickade mig till en psykolog redan som 2-åring.

När jag var ungefär 6 år var det dags igen att söka upp psykolog och det besöket kommer jag väl ihåg.

I patientrummet fanns en sandlåda och där fick jag sitta och leka medan psykologen tittade på.

Vet faktiskt inte om de kom fram till nånting, men min barndom var ganska så turbulent.

Jag var ofta sjuk.

Min ena njure fungerade inte som den skulle, vilket innebar att jag blev inlagd på sjukhus från och till.

Detta pågick från det jag var 7 år till 10-årsåldern ungefär.

Jag kom efter i skolan och hade svårt att hänga med tempot med mina kompisar.

Hamnade utanför och har sen dess (ända till vuxen ålder) känt mig annorlunda och utanför.

Som barn var jag alldeles för snäll. Det innebar att andra kunde trampa på mig, slå mig och utnyttja mig.

Jag blev frökens gullunge....och det var INTE bra!

Fick spö av killarna!   

Fick jag leva om barndomen skulle jag definitivt varit mycket tuffare!!

Hoppas ni alla haft det bra under denna trettondagshelg!

Undrar om det är en helg som håller på att förändras?

Ni som är unga idag - firar ni denna helg på nåt vis?

Jag firade genom att promenera bort till min odlingslott på trettondagsafton.

Luften kändes ljum, solen sken lite blekt och vinden var snäll och lättsam.

Trodde i min enfald att jag skulle vara ensam vid odlingen, men där tog jag gruvligt fel.

Det var som att komma dit en tidig vårdag.

Flera stod och grävde i jorden och det gjorde jag också!   

En får inte vara sämre än en annan...haha

Jag tittade till mina två Aronior som ser ut att må bra!

När jag precis kommit hem från odlingen ringer min dotter, som bor i Borås, och frågar om jag vill ha ett besök. Det vill jag alltid!

Så vi fick en liten mysig stund här hemma.

Agnes älskar min dotters sambo. 

och Agnes älskar också att bli kammad. Här fick hon ans av min dotter.

När min goa dotter och hennes sambo överraskade mina föräldrar med ett besök, så var det dags för mig att hoppa i duschen. 

Var bjuden till min syster på middag.

Två andra gemensamma vänner med respektive var också bjudna och det blev nästan lite sentimentalt under kvällen. Det är nämligen så att fyra av oss (1 saknades) bodde i samma kollektiv under det glada 70-talet och det blev lite prat om den tiden.

Jättekul! 

Vi åt och njöt av de sista hembakta julkakorna!

Trettondan vaknade jag ganska sent och det kändes trögt. Jag saknade min Aksi som alltid fick mig ut, men till slut TVINGADE jag mig själv och gick faktiskt en lång tur!

Så skönt! 

Väl hemma igen åkte granen och julen ut!

Så nu är julen officiellt över här hemma! 

Nu är det dags att ta itu med år 2014.   

Vad vad populärt när du var liten?

Hmmm....det var så länge sen....  

Jag föddes på våren 1952 så den barndom jag minns är från mitten av 50-talet till mitten av 60-talet.

och vad var populärt då??

Tänk, tänk...

Jo!

Vi körde mycket med bokmärken som vi samlade i en liten fin bok.

En sån här:

De bokmärken man ville behålla klistrade man in i boken.

Med de övriga bokmärkena kunde man byta med varann, vilket vi gjorde ofta.

Då tog vi en vanlig skrivbok där vi vek in varje sida i boken så att det bildades två fickor på varje uppslag.

I fickorna lade vi både fina och fula bokmärken, ett i varje ficka. Den som ville byta stack ner sitt bokmärke mellan två sidor och måste då ta det som fanns i fickan på den sidan och lägga in sitt bokmärke där. 

Jag minns också att vi lekte många olika lekar i lag, som tex Bro bro breja, hopprep, kurragömma, olika boll-lekar. Vi flickor körde ofta med 3 bollar som vi gjorde olika tricks med. Skulle jag aldrig kunna göra idag!   

Hoppa hage förstås! 

Det roliga är att många av de här laglekarna lektes av både tjejer och killar tillsammans.

En lek som lektes nästan på fullt allvar där jag växte upp, i Biskopsgården (Göteborg) var "kriget" mellan låghusen och höghusen.   

Det var däremot en aktivitet jag aldrig nånsin ville vara delaktig i. Vad jag kan komma ihåg var det dessutom bara pojkar och vi andra som stod utanför var bara rädda för dessa "ligister". 

På våra födelsekalas lekte vi ofta "fågel, fisk eller mittemellan".

Alla var med och en valdes ut att "gömma nyckeln". 

Den som gömde nyckeln fick gå in i ett annat rum och där valde personen att gömma nyckeln, antingen i golvnivå, mittemellan eller högt upp. 

Sen fick de andra gå in i rummet och försöka hitta nyckeln. Den som först hittade den fick gömma nyckeln och så fortsatte det så. 

Det var en spännande lek tyckte jag!

Om jag ska sammanfatta det hela så lektes det väldigt  mycket utomhus när jag var liten och tillsammans över könsgränserna.

Vi hade ju ingen TV....inte förrän jag var runt 10 år började folk skaffa denna apparat. 

I början när inte alla hade denna konstiga sak så samlades flera familjer hos den familj som hade och så förundrades vi över att vi kunde titta på rörliga bilder....  

Jag har säkert glömt något men det får bli ett annat inlägg!

Störs du av dina grannar?

I så fall har jag en lösning!

Ljudabsorberande tavlor! 

Det finns hur många som helst att välja på, med motiv eller bara som tyg.

Jag kom med en gång att tänka på en miljö som jag jobbat i: förskolan!

Där skulle såna här ljuddämpande tavlor kunna bli ett vackert blickfång! 

Om nu kommunerna vill satsa på såna här saker....

De flesta av de ljudabsorbenter som erbjuds kostar en del, men det kan det vara värt, framför allt i en sån ljudkänslig miljö som förskolan.

Vill man komma undan lite billigare så finns det ett stort urval av canvastavlor, några billigare och några något dyrare. Men allt är ju relativt! 

Även här finns det mycket att välja på!

Ett exempel av många -

Eller varför inte slå till med en tavla till köket?

eller i barnrummet, eller för den delen vilket rum som helst -

Jag har en favorit, eller många egentligen, men om jag var tvungen att välja ut en, då skulle det bli den här:

Vilken skulle du välja?