Jag har ju berättat för er om min middagsbjudning igår.

Meningen med detta inlägg som jag nu tänker publicera är inte att göra någon ledsen eller orolig utan mer för att jag vill ventilera mitt stora livsproblem. Kanske för att jag också vill försöka förstå varför jag fungerar som jag gör....och kanske kanske finns det någon därute som känner igen sig? Kanske också att jag nånstans vill förklara varför jag inte arbetar när det kanske ser ut som om jag skulle klara det.

I  hela mitt liv har jag haft problem med att umgås med människor.

Va? Det stämmer nog inte med den bild många av er har som känner mig.

Jag vet, för det syns inte utanpå.

För det första vill jag slå fast att jag älskar människor och älskar att umgås med människor.

MEN och det är ett STORT MEN....jag kan bara umgås med människor till en viss punkt, sen måste jag få vara ifred.

När jag var yngre och långt upp i åren faktiskt så kunde jag bli så stressad av att inte orka vara social att jag blev otrevlig, mest inom familjen. Jag blev arg och kunde skrika...  för jag visste inte hur jag skulle minska min frustration över att inte orka, när jag egentligen ville orka....

Det är svårt att förklara vad som händer när jag är med människor, men i stort tror jag det handlar om att jag på något vis ser och hör allt i detalj. Sen försöker jag tolka allt i detalj. Det blir ju i längden väldigt jobbigt och ohållbart. Ibland undrar jag om jag har någon diagnos....men numer tänker jag inte så mycket på det och bryr mig inte heller. Tror jag...

Så om jag ska försöka mig på att förkorta hela den här förklaringen så går det ut på att jag inte orkar vara tillsammans med människor alltför länge pga att jag då blir uttröttad mentalt.

Där har vi antagligen förklaringen till att jag inte har klarat av arbetslivet. Jag blir mentalt stressad och sjuk. Egentligen skulle jag haft ett enmansjobb och kontakten med människor skulle vara helt baserad på min egen ork. Men såna jobb är sällsynta...ja förresten...bonde kanske?!? 

Nåja, igår kväll när alla gästerna gått hem och jag skulle somna inför natten....ja, då kom ångesten. Jag låg i ungefär 2 timmar med ångesten som pendlade fram och tillbaka. Till slut lyckades jag ändå somna.

Det är det som är skillnaden från förr. Numer vet jag att det är ångest, jag vet också att jag kan klara den. 

Med lite andning och mys med Agnes, min katt   så slappnade till slut hjärnan av. Men jag kände det tydligt när jag skulle varva ner att hjärnan var hyperstressad....

och detta på grund av något som jag ju egentligen tycker är roligt!! 

Där kan jag ju tycka att min hjärna kan slappna av lite...men icke.

Men i stort är det ändå ok. Jag har bestämt mig för att en gång för alla inte bry mig om att min ångest poppar upp då och då. Den får helt enkelt inte ta över mitt liv.

Men jag är enormt tacksam för att jag inte har ett arbete att gå till. För det betyder att jag orkar med mitt liv trots allt. Tack Sverige för att jag får leva ett bra liv! Det är ju tack vare er andra som jag kan göra det! Och politikerna som bestämt att det går an att vara sjukskriven på heltid. Tänk om jag varit född i ett annat land....frågan är hur mitt liv då sett ut....

 

brunoga

18 januari 2015 18:48

Bra att du kan acceptera din ångest :) ångest är inte farligt bara en obehaglig känsla.Hoppas du kan jobba bort den helt ♡

http://www.brunoga.bloggplatsen.se

 

Jenny

18 januari 2015 18:52

Oj vad jag känner igen mig!! Jag har alltid hämtat energi ur ensamheten, aldrig ur umgänget med andra. Det skulle vara Johan då, men även efter två veckor julledighet med honom tyckte jag att det var såååå skönt att ha ett par dagar ensam hemma när han började jobba igen.
Det jobbet jag kommer att påbörja i mitten av februari (och jobba på 1,5 mån innan graviditetsledighet :-P) så städar jag - ensam! Jag går själv och lyssnar på en ljudbok och städar, träffar övrig personal två ggr/dag vid frukost och fika. Det passar mig perfekt!

http://jennyelin.bloggplatsen.se

 

luvcatz

18 januari 2015 19:51

usch vad jobbigt, vilket handikapp :(

Du klarar det bra ändå, tur du e stark o jobbar med dig själv. Så har du ju Agnes, fantastiska djur :)

Åh, har juh glömt å berätta om de goda finska S-kakorna - typ mördeg med socker å kanel, finska delikatesser sånt som ja älskar :)

Ha en fin söndag, kram

http://luvcatz.bloggplatsen.se

 

Daniella

19 januari 2015 03:52

jag känner igen mig i detta oxå ... Har du läst om HSP - highly sensitive person ? Jag känner igen mig mkt i det och det låter som du har drag av det oxå :) läs boken "Drunkna inte i dina känslor" till exempel! Det kan ge lite svar och peppande tankar :)

Margita

19 januari 2015 21:57

Jo, jag har läst om HSP och jag känner igen mig i mycket. Den där boken har jag på min Att läsa lista! :)

 

Vivi

19 januari 2015 13:55

Åh fina du, viktigt inlägg som jag tror ändå att en hel del känner igen sig i, mer eller mindre. Jag kan ha lite samma sak fast i mycket mindre skala. KAN DET VARA SÅ ATT DU GER SÅ MYCKET AV DIG SJÄLV, GER SÅ MYCKET ENERGI TILL ANDRA ATT DU BLIR UTTRÖTTAD (OUPS CAPS LOCK :P) ??
Jag tror det kan vara varför jag blir trött ibland, att jag försöka anpassa mig så mycket efter andra att jag tappar bort vad jag vill och behöver.
Massa kramar starka fina du <3

http://www.missvivis.se

 

Cecilia RockBabe Kärvegård

19 januari 2015 15:56

Jag kan också känna att jag blir mentalt trött och bara vill vara ifred när jag umgåtts med andra människor. Speciellt om det är flera och ännu värre om det är riktigt många så det är högljutt.
Då behöver jag dra mig tillbaka och vila skallen så det blir lugnt där inne igen. :)

Njut den här dagen!

You Rock!!!

http://klokegard.se/blogg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...