Då är vi inne i årets sista månad och för varje år som går så undrar jag mer och mer hur detta gick till?

Alltså, nyss var jag 25 år och hade livet framför mig.....nu ser jag horisonten och jag undrar fortfarande vad det var som hände?!? 

Tänk om man kunde vara lika vis i yngre dar som man är nu....då skulle jag ha tagit vara på även de sämre dagarna på ett helt annat sätt. Men det är väl så det är att vara människa. Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det.

Nog med sorgsenhet! Men ibland måste man uttrycka även sorg.

Tro nu inte att jag går omkring här och är ledsen, nej då. Jag bara konstaterar livets faktum...inget är beständigt och det är så det ska vara.

Nu passar det med några tänkvärda ord som Bob Dylan tydligen sagt nån gång.