Inlägg publicerade under kategorin Barndomsminnen
För inte så länge sen var vi svenskar invandrare i stor skala, främst i Nordamerika.
På min mammas släkts sida var det några som emigrerade till USA.
Detta var på 20 och 30-talet.
Flera av min morfars bröder och en av min mormors syster flyttade över Atlanten.
Även min morfar var över på 20-talet men lyckades inte så bra, så han kom hem till Sverige igen.
Däremot blev flera av hans bröder kvar.
En av bröderna kom tillbaka på besök till Sverige några gånger när jag växte upp. Då fick vi barn presenter från det stora landet i väster.
Bland annat kläder och på denna bild från 1955 har både jag och min syster på oss amerikanska kläder.
De var speciella. Jag kommer ihåg hur de kändes lite stela och så frasade det när man rörde sig. Inte så bekväma
VITT
Rummet är kallt och ogästvänligt, skinande blankt, men just nu höljt i dunkel. Det är natt.
Dörren till korridoren står på glänt, en svag ljusspringa letar sig inåt rummet, men orkar inte riktigt fram till min säng.
Då och då hörs det rytmiska ljudet av klappret av skor.
Annars är det tyst.
Ljudet inger ingen trygghet, snarare ett hot. Är det någon som går därute?
Vem är det?
Vad vill de mig?
Var är mamma och pappa?
Varför ligger jag här?
Så dör ljudet ut och jag slappnar av lite grann.
Trycker min docka Helena tätt intill mig och somnar igen.
~~~~~~~~~~
Vaknar av att ljuset träffar mig i ögonen och allt syns vitt, vitt.
Vitt solljus, vita lakan, vita väggar och själv är jag klädd i vitt.
Syster, som kommit in genom den solbelysta vita dörren är också klädd i vitt.
Kanske hon är en ängel, tänker jag.
Min feber är hög, kinderna röda och varma.
Plötsligt huttrar jag till.
Fryser.
Så känner jag att sängen är våt.
Igen.
Med tacksamhet känner jag att syster hjälper mig ur sängen.
Jag får nya kläder och nya, vita stärkta lakan i sängen.
Hon var visst en ängel ändå, tänker jag.
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen