Just nu är min kära dotter på väg till New York tillsammans med sin sambo.

De ska bara vara där till på måndag.

Men ändå.

Vilken förändring det har blivit sen jag var ung.

Då var det ganska stort att ta sig till USA. 

Men nu...nästgårds nästan   

I vilket fall så är jag lite nördig när det kommer till flygplan. Kanske för att jag är halvt skrämd till vettet över tanken på att sväva långt långt över jorden, samtidigt som det fascinerar mig nåt oerhört.

Att en så tung maskin kan lyfta och sen sväva över marken och ta oss så långt bort, det är lite mer än jag fattar egentligen.

Så vad gör jag när mina kära flyger iväg så där?

Jo, jag sitter vid datorn och kollar så att piloterna sköter sig och hanterar planet som de ska.   

Det finns en bra sida där jag kan följa planet i realtid!

Eller det finns flera sidor faktiskt.

Är det inte fantastiskt?

De sidor jag brukar besöka är:

flightview.com  och

flightradar24.com

På sidan flightradar24 kan man följa planet från start och en bit ut över Atlanten men sen slocknar det och återuppstår när planet kommit över amerikansk mark. Då går det att följa planet i realtid igen.

Då brukar jag vara med och så följer jag samtidgt ankomster på flygplatsen där de landar.

Haha....visst är jag lite galen?!   

Här kan man se planet när det startat från London och precis har passerat över Irland.

Planet är rödmarkerat.

Sen får man också information om var planet befinner sig, hastighet, meter över marken osv.

Ibland så kan jag tycka att det är lite märkligt att vi kan få följa plan så här noga. Likaså Google Maps där man kan se var folk bor, nästan rätt in i köksfönstret.

En liten tanke bara...men jag tycker ju att det är löjligt roligt. Jag som är nyfiken och har kontrollbehov måste ju få veta hur det ser ut och hur det fungerar!  

Hoppas de får det bra i New York. Önskar jag kunde släppa min ängslan inför att flyga...

Är du rädd för att flyga? 

Så har vi då firat min dotter som har uppnått den aktningsvärda åldern av hela 25 år.

Längesen hon var så här liten. Här är hon 7 månader och det är storebror som skojar med henne.  

Jag hade lyckats få hit en gammal vän till min dotter och det blev lyckat!

Alltid roligt att överraska.

Vi var ett ganska stort sällskap för mitt matbord. Inalles 12 personer. Jag tror vi max kan vara 14 personer i matvrån så inga fler än så när jag har bjudning!   

Jag bjöd på en liten miniförrätt som var väldigt god.

Endivebåtar med en ädeloströra och valnötter på.

Ursäkta den suddiga bilden. Min mobil börjar verkligen bli jättetrött.

Huvudrätten blev en köttfärssoppa jag gjort tidigare och som är kryddstark och god.

Sen fick det bli en liten paus och jag beordrade min dotters kusin och hans sambo att underhålla oss lite med gitarr och fiolspel. De lydde mig   

Här laddar de upp för en spelning medan dottern och hennes sambo studerar dotterns presenter.

Efterrätten blev det ingen bild på. Tydligen var gästerna så kaffesugna och suget efter nåt sött överväldigande för plötsligt var hela krusbärskakan nästan slut. Tur att jag fick smaka på en liten bit i alla fall. Den var smarrig kan jag lova och ni får receptet i nästa inlägg.

Jag bjöd också på en Paleovänlig efterrätt eftersom dottern äter enligt den dieten. 

En chokladpaj. Den var också väldigt god men mäktig så där blev det ju väldigt mycket paj över.

Känner ni för en bit så kom hit så bjuder jag på chokladpaj med kokosgrädde!

En härlig dag! Kan det bli bättre när man får samla de människor man älskar omkring sig? 

Nej, jag svarar själv. Det kan det inte. Familj och vänrelationer är det viktigaste här i livet.

Så lycklig för att jag har en sån fin familj och såna fina vänner! 

Tack!   

Min dotter blev 25 år förra veckan men firas imorgon här hemma hos mig.

Det blir en liten tillställning som jag berättar om senare.

Idag förbereder jag maten så jag har varit i köket mest hela tiden.

Sen blir det till att städa och plocka undan.

En tur till mamma och pappa för att låna en kaffekanna. Min lilla som jag investerat i räcker inte på långa vägar när det kommer många gäster. När jag ändå var där tog jag med mig en vattenkanna också eftersom jag bara har en enda. För jag bjuder bara på vanligt vatten smaksatt med citron eller lime. Räcker gott och väl tycker jag.

Fräscht och nyttigt.

Heter det förresten vattenkanna??   

Men nu sitter jag vid datorn.....och äter choklad....  lite onyttig måste jag få vara också.

Stavmixern vilar sig nu. Jag använde den visst för länge så motorn är skållhet. Ooops...

Hoppas det blir lite bättre väder imorgon och inte denna kyla. Brrr....när får man sluta frysa denna vår?

Hoppas ni har en bra lördagskväll. 

Idag inleds ännu en vecka med aktiviteter nästan varje dag.

Det är mycket att göra när man är pensionär! 

Inget soffligg här inte!! 

Lite allvar:

Att få vara i ett sammanhang verkar vara livsviktigt för oss människor.

Då mår vi bra.

Sammanhanget kan vara att ha ett jobb, sjunga i kör, utöva ett intresse tillsammans med andra och liknande. 

Så länge man är ung och frisk har man oftast ett arbete som ger det där sociala sammanhanget.

Men blir man sjuk, arbetslös eller bara når pensionsåldern då försvinner det där naturliga sammanhanget.

För att du ska må så bra som möjligt är det då väldigt viktigt att hitta något som engagerar dig, så att du hamnar i ett sammanhang tillsammans med människor.

För min egen del är jag aktiv medlem i Kungälvs trädgårdsförening och det ger mig otroligt mycket.

Sen går jag också på gymmet och det är också ett bra sammanhang. 

Att sjunga i kör skulle vara roligt men jag känner att jag redan har fullt. Åtminstone under odlingssäsongen då jag odlar på min lott.

Att odla sina vänner är också viktigt. Ibland är jag själv dålig på det. Några av mina vänner har inte Facebook och då måste jag ringa....men jag har blivit för bekväm...det är lättare att ta kontakt via FB.

Den här veckan ser ut så här för mig:

Måndag är det zumba, sista gången för i vår 

Tisdag är jag faktiskt ledig

Onsdag är det plantering med trädgårdsföreningen tillsammans med Kungälvs kommun

Torsdag är det gymmet

Fredag ska jag städa och förbereda ett kalas

Lördag gör jag samma som fredag 

och på söndag blir det stort kalas här!

Min härliga dotter ska firas, hon blev 25 år igår!!   

Men glöm inte!

Att leva är ingen tävling.

Att vara aktiv betyder att man är aktiv på sitt eget personliga vis.

Det som passar mig passar inte dig och tvärtom.

Det är viktigt att känna av sin kropp och sitt psyke så att man inte "överdoserar" sina aktiviteter.

Eller tvärtom....att man faktiskt gör för lite...det är inte heller bra för välmåendet.

Så det handlar om att hitta en bra balans.

Svårt, men det går!

Under våren 2008 kom vår första sibiriska katt till oss.

S* Snowy Rivers Wyatt Earp heter han i stamtavlan men vi kallade honom för Algot.

Numer är han lycklig utekatt på landet norr om Borås.   

....och dottern är ett antal år yngre.   

I fredags tog jag mig till Borås för att hjälpa min dotter med en plantering på balkongen.

Mor-och dottertid med kvalitet med andra ord!   

Dottern har ramat in sin balkong med en likadan vassmatta som jag har på min balkong. Det blir jättemysigt och snyggt tycker vi båda.

Här syns en del av inramningen men kolla in utsikten de har! Den är magnifik. De ser när planen gör sin inflygning borta i Landvetter. Häftigt tycker både dottern och jag som är lite nördiga när det gäller sånt.

Vi gick till Brändmarks Blommor och botaniserade bland blommor och blader. Rättare sagt tog vi bilen för vi  misstänkte att det skulle bli en del att bära med sig.

De hade större urval i den affärn än vad jag minns och mycket fanns det att titta på. 

Till slut hade vi fått ihop en riktigt fin samling växter.

Sorterna vi köpte var,

till den ena krukan:

röd tusensköna

njurvinda

 och en jättefin klöver

utöver dessa växter satte vi ner plantor jag tagit med mig:

harsvans (en växt jag äääälskar!) de växer vilt också i naturen

Million Bells, en slags Petunia som är tacksam i plantering

och den vidunderligt vackra murgrönsviolen

Den andra krukan fick bli ett litet tema på kryddväxter.

Där satte vi ner:

en kraftig oregano, som ibland också kallas kungsmynta fast det är ingen mynta!

Två månadssmultron - något ätbart måste ju finnas!

och så fick det bli en växt till men den har jag glömt vad den heter...  

Här väljer dottern ut något hon gillar. Det var visst klövern.

0ch det här är vad som inhandlades.

När vi kom hem blev vi trädgårdsmästare och gjorde iordning krukorna.

Så här blev det.

Riktigt fint om jag får säga det själv.

Sen förmanade jag dottern att eftersom växterna står trångt i krukorna och inte har så mycket jord så behöver de mycket näring.

Så en flaska BioBact inhandlades.

Kan rekommenderas!

För övrigt grundade vi krukorna med ett ca 5 cm tjockt täcke av lecakulor.

Allt för dräneringens skull.

Efter detta givande arbete intog vi sen en lunch. Gott var det!

Alltmedan Loui, min dotters katt låg i sin fåtölj och accepterade mig men inte så mycket mer. Roliga Loui!   

Tack Ellen för en härlig dag!   

När jag tänker närmare efter så har jag nästan hela mitt liv levt tillsammans med något djur.

Det är något jag uppskattar väldigt mycket och faktum är att jag har svårt att föreställa mig ett liv utan något djur. 

Vad är det då för djur som följt mig genom åren?

Jo, när jag växte upp skaffade vi ett undulatpar, Putte och Pia. Pia dog tragiskt nog när hon bar på ägg (säger man så??) och Putte blev ensamfågel. Med tiden blev han väldigt tam och pratglad. Han bodde i mitt rum på mitt skrivbord och vi pratade jämt med varann. Hans favoritmening var "Putte är så fin" och det var min också.   

En kort period under denna tid hade vi också en yorkshireterrier vid namn Nicki. Tyvärr var vi tvungna att omplacera honom efter nåt år eftersom min mamma utvecklade astma. Hjälp vad ledsna vi var hela familjen. Så jobbigt!   

Under den tid jag växte upp hade vi också en sköldpadda en kort tid. För att inte tala om vanliga skogssniglar i en skolåda!   

Fina fiskar i akvarium hade vi också ett tag.

När jag flyttat hemifrån och fått eget bo skaffade jag mig en nymfparakit vid namn Oskar och när barnen kom blev det återigen en undulat som vi döpte till Kalle.

Hittade roliga bilder på honom som jag delar med mig av. I min meny  har jag också ständigt ett litet bildminne av älskade Kalle.

Dotter Ellen med Kalle.

Systersonen Anton med samma Kalle

Vi hade en utekatt vid namn Sigge. 

Dotter Ellen med Sigge som kattunge.

En kort period hade vi en hamster.

Sen blev det återigen katter....Algot, Agnes, Alice och Caelyn. Men det är ju en historia för sig själv, det där med katterna.

Min C-kull som föddes 2012. Blir det nånsin nån mer kull hos mig?? Tror tyvärr inte det.   

Jag får inte glömma fina Aksi som jag hade nåt halvår bara. Längtade så extremt mycket efter att ha hund så jag ville testa om det skulle fungera med mamma men det gjorde ju tyvärr inte det. Mamma fick tillbaka sin astma. 

Det var de djur jag haft.

Nu har jag kära Agnes kvar här hemma.

Har du haft många djur? Eller kanske inga alls?

Själv skulle jag vilja ha fler: hund, undulat, höns och kanske får. 

Och fler katter, en sibirisk hona som jag kan avla på....

Min systerson Anton har för andra gången sökt in till Kungliga Musikhögskolan i både Göteborg och Stockholm.

Förra gången blev det nobben men nu....yipppeeee!! 

HAN BLEV ANTAGEN!

Herregud så stolt moster jag är nu då! 

Men jag måste säga att jag är inte förvånad. Anton är jätteduktig så det här är bara helt rätt.

Han kommer att gå folkmusiklinje och huvudinstrument är gitarr.

Så i slutet av sommaren flyttar han till Stockholm.

Lycka till Anton!