Det är lika bra att passa på medan paniken håller sig borta....skämt åsido, den här resan är bestämd sen länge och nu blir den av.

Imorgon åker Emelie och jag upp till Strömstad eller närmare bestämt till Näsinge som ligger några mil nordöst om Strömstad. Där bor en av mina allra bästa vänner från Strömstadtiden.

Så troligtvis blir det en bildbomb igen om någon dag....  

Tills dess hoppas jag ni har det bra alla kära läsare! 

I måndags fick mina föräldrar för sig att ta en dagstur till Grebbestad i norra Bohuslän.

Klart jag följde med! 

Till min stora lycka insåg jag efteråt att jag inte haft panik på hela dan, hade inte ens en tanke på att jag skulle kunna få det! Aaahh, det går såååå åt rätt håll!   

Jag hade tänkt visa er några videos men nu är det tydligen så att jag förverkat mitt snabba internet för denna månad (jag glömde den påslagen häromdan....) så ni får nöja er med bilder, och håll i er för det blir många bilder!!   

Grebbestad är ett litet fiskesamhälle som ligger ca 3 mil söder om Strömstad.

Mamma är från Grebbestad och jag har haft släktingar boendes där sen jag var liten. Nu finns inte en enda släkting kvar   

Men däremot vänner, som tur är!

Vi tog allra först en tur vid hamnen när vi kom fram. Det är tradition nästan.

Här hade min morfar sin sjöbod.

Något förfallna, undrar hur länge de får stå kvar....

Efter sedvanlig tur runt hamnen promenerade vi upp till Wunschgården, ett boende i kyrkbacken där äldre och "behövande" kan få hyra bostad. 

Här bodde min moster innan hon hamnade på Tärnegården, ålderdomshemmet.

Nu bor här en gammal vän till min mamma. 

Här ser ni förresten henne till vänster -

i sin ungdoms dar då förstås...nu är hon 83. Visst är det ett underbart gammalt foto?

Dessa systrar är som synes tvillingar. 

Tvillingarna och mamma kände varann sen barnsben och när de fyllt 18 år flyttade de ner till Göteborg för att söka jobb. Både Mary och mamma hittade både jobb och varsin man och blev kvar i Göteborg så de har umgåtts mycket genom åren. Även jag har alltså träffat Mary mycket när jag växte upp.

Nu bor hon alltså i en lägenhet med härlig utsikt över Grebbestad. Vad sägs om det här?

,     

Blir lite avis faktiskt.....  

Vi blev bjudna på fika vid Wunschgården. Det blev en trevlig pratstund med äldre människor som ofta kan berätta en massa spännande saker.

Efter god fika bestämde vi att vi skulle ta en sväng till Havstenssund. Ett litet samhälle vid havet en bit ifrån Grebbestad. Där har både min moster bott och även Mary.

Men först gick vi den obligatoriska rundturen på kyrkogården där alla släktingar nu ligger begravda.

För att komma dit korsade vi gården vid Grebbestad Folkhögskola. Ojoj, minnen....minnen.

Där har jag studerat och även halva min släkt på mammas sida.   

Vackra växter utanför skolan.

Mäktiga Grebbestad kyrka! Välkommen in!

Nu bar det av till Havstenssund!

Här är det lilla kapellet där min mosters man ligger begraven.

Det var ljuvligt att komma dit ut faktiskt. Så lugnt och skönt och vackert.

Barnens far och jag bodde därute hos min moster och morbror innan vårt första barn föddes. Jag var alltså gravid och det är en speciell tid som jag minns härifrån. Den tiden var bra! 

Vi promenderade mycket vid havet och på ängarna här runtomkring. Naturen här är himmelsk!

Här bodde min moster och morbror. Alldeles vid havet.

Det här är bilder från sjöboden och stranden. 

Vi åkte tillbaka till Grebbestad och gick runt lite mer. 

Sen blev det glass i solskenet!

och jag var så här lycklig!   

Sista kortet är ett försök att ta ett foto från långt håll....det ska föreställa ön Manholmen dit morfar oftast satte av oss vid sjöboden för att vi skulle kunna få bada vid sandstranden. Medan han åkte ut och fångade lite makrill och torsk till middag!   

Vilken härlig dag!!! och förlåt att det blev ett långt inlägg.....kan bara inte låta bli!   

Jag känner många i Strömstad som tar fina bilder!

Här är en.

Vacker soluppgång igår, 3 oktober.

Om ni undrar vad det är för ett maffigt hus, så är det Strömstads Stadshus och det har en alldeles speciell historia. Det får jag skriva om en annan gång.

Foto: Hans-Jörgen Dalene-Svendsen  

Jag har kvar kontakten med nästan halva Strömstad tror jag!   

Nej, men det var väl att ta i.....

Men med Facebook så är det ju välidgt lätt att hålla kontakten med både bekanta och vänner.

En av alla dessa är en tjej som jag lärde känna när vi sjöng i samma kör, nämligen Tontämjarna.

Vi var altar bägge två och tränade ibland tillsammans med några andra altar. Roliga tider!

Nu har hon gått omkring i härliga Strömstad och fotat och hennes konstnärliga ådra syns tydligt!

Jag fick lov att låna bilder och lägga upp dem här på min blogg. Tack Karin!

Varje bild har också fått ett passande namn. 

Så varsågoda. Min vän Karin Rask bjuder på vackra bilder!

Sol vind vatten 

Sjöspegel

Lyktsken

Kvarnsiluett

Guldskimrande skymning

Fönster mot väst

En Liten Bit Ströms Å

Blågrått hav och himmel

Här skriker jag till lite barnsligt eftersom tjejen längre bort precis har fångat en makrill. Blev alldeles till mig som kanske märks eller hörs.   

och här är en liten blåsig video filmat från hamnen. Här gick jag ofta när jag bodde i stan och njöt av friska havsvindar. 

kan man ta bort den där irriterande vinden från filmen?! 

Bilder från Marstrandsön 

Mitt hjärta svämmade över av lycka när tåget stannade på stationen i Strömstad. Som jag väntat på detta ögonblick och trott att jag inte skulle klarat av. Men det gjorde jag!!   

Jag klev ut ur tåget och slås omedelbart av den salta havsluften! Den hade jag glömt!! Så friskt och vidunderligt härligt!!

När man bor mitt uppe i den luften så blir man till slut van, även om man visst känner av att det är friskt. Men nu blev det så påtagligt för mig. Efter många år i sjuhäradsskogarna vid Borås och nu nära storstaden Göteborg så var det en längtan som kom i uppfyllelse flera gånger om. 

Jag älskar verkligen denna lilla stad. Den är livfull, mycket folk, mest norrmän, som besöker caféer och butiker under hela året, inte bara under sommaren. 

Samtidigt upplevde jag staden, när jag själv bodde där, som en småstad med allt vad det innebär, både positivt och negativt. För mig var det mest positivt. 

Nära till underbar natur.

Lite för långt till Göteborg och Ytterby dock.....annars hade jag kunnat tänka mig att bo i Strömstad igen.   

Här följer en liten bildkavalkad

Nere vid hamnen

Del av strandpromenaden

Ny staty vid kallbadhuset nedanför Hotell Laholmen

Vy från promenaden

Tillbaka vid den del av hamnen där Kosterfärjan lägger till, dessa underbart vackra öar. Har ni inte varit där har ni något riktigt fint att besöka. Speciellt NordKoster med stränder som vid medelhavet!

Vi köpte kaffe hos älskade Backlunds konditori och myste i solskenet nere vid kajen. Konditoriet ligger bakom oss. Det besökte jag ofta när jag bodde i stan.

Vi promenerar på strandpromenaden igen, nedanför Badhuset och är på väg bort till piren vid Torskholmen. På bilden ses en del av det anrika Hotell Skagerack till vänster.

Framme vid piren där det fiskas makrill! 

En härlig bild på  min dotter och hennes sambo och lilla Aksi.

Sen blev vi bjudna på middag hos min son och det var han som hade stått för matlagningen och jag blev plötsligt en stolt mamma.   

Gott var det och efteråt blev det tårta eftersom min son gått och blivit hela 32 år. Hur gick det till?!?

Min son visade mig också sina helikoptrar. Det är hans stora passion. Han bygger stora helikoptrar och flyger de sen. Verkar svårt!   

Nu kommer jag definitivt att besöka min son och denna sköna stad ett antal gånger varje år, det är nåt som är helt klart!! 

Jo, men det är ju klart att vi var på väg till Strömstad! 

Äntligen efter drygt 6 år orkade jag åter att ta mig tillbaka till denna stad där jag upplevt både glädje och sorg. 

Jag har varit så rädd för att återvända efter att min panikångest bröt ut i full kraft under hösten 2007. Trodde länge att jag skulle bryta ihop när jag kom fram och att jag inte skulle klara att ta mig hem igen.   Nu går jag återigen i terapi, KBT, för att jag ville en gång för alla klara av att ta mig till Strömstad och kunna vara där utan att få panik och utan att få ont i magen. De sista åren innan jag bröt ihop fullständigt hade jag varje gång ont i magen när jag var i stan. Det blev bara värre och värre. Det onda försvann så fort jag var på väg hem så att det sitter i psyket har jag själv konstaterat för länge sen.

Det har varit en lång väg att vandra, kantad av många och starka känslor och jag är helt enkelt överlycklig över att det gick så bra. Nu ska det sägas att jag kände av min lilla mage, men jag klarade mig hem utan att den förstörde mig och jag hade nog klarat en dag till, kanske. Det blir mitt nästa mål.

Det finns så mycket att prata om kring detta men jag får ta lite då och då annars orkar ni inte läsa.   

Nåväl, här filmar jag från tåget när vi rullar in på Strömstads station och jag känner att jag nästan vill gråta av glädje över att det gått så bra och att jag ÄNTLIGEN kan besöka denna underbara stad och min underbara son och hans sambo!!!   

Nu kommer jag att besöka min forna hemstad ofta!!