S*SENGA'S  SAMMELSURIUM

Inlägg publicerade under kategorin Filmer och litteratur

Av Margita - 27 februari 2015 14:19

Några av er har fyndat på bokrean ser jag.

Detsamma gjorde jag och ni blir säkert inte förvånade när det handlar om en trädgårdsbok!   


När jag flyttade hit till Ytterby gjorde jag mig av med mängder av böcker. Det var rätt skönt för böcker kan man ju faktiskt låna på bibban. 


Men vissa böcker är ändå så härligt att ha hemmavid. Man kan bläddra och drömma och planera, om det nu gäller trädgård. 


Den här köpte jag:

 

Den är mycket bra tycker jag. Lusläser boken nu och får så mycket inspiration.


Har du fyndat något som jag missat?   

Av Margita - 1 februari 2015 17:22

......för då "får jag tid"....  att läsa!


Min syster lämnade över den här boken till mig häromdan


klicka på bilden så kan du läsa mer om boken

 

och jag är fullständigt tagen!

Jag kan inte sluta läsa, men nu är den snart färdigläst, en bok på över 480 sidor....och jag vill INTE att den ska ta slut! 

Som tur är så finns det två böcker till, för den här är nummer 1 i en trilogi.


Sättet författaren skriver på är lite annorlunda och för mig tog det några sidor innan jag hängde med.

Så helt fantastiskt hon har fångat tidsbilden! Hur kan man vara så klarsynt när man inte ens levt i den tid som hon beskriver? Det är alltid så fascinerande för mig att en människa kan ha så mycket insikt och förståelse för en annan människas inre och att i det här fallet skildra en så ung människas inre i den tid som var (1938) det är helt fantastiskt! Ja, jag vet, nu kom ordet igen, men vad ska jag säga? Det är bara så himla bra!! 


Det som slår mig när jag läser boken är hur tidsbundna vi människor är. Nånstans vet vi väl kanske av det lite till mans så där, men vi är faktiskt långt mer beroende av vår tid än vi vill tillstå.


Jag känner igen mycket av huvudpersonens tänk i denna bok. Och det gör jag för att min mormor, som var född år 1884, hade tankar och åsikter som passade in för ett liv i början av 1900-talet. Mormor födde flera barn varav min mamma var den sistfödda och hon föddes 1930. Mamma kände av mormors värderingar men mamma fick även ta del av den tid hon föddes in i. Sen kom jag 1952 och jag kände av mammas värderingar men fick även ta del av den jag föddes in i.....osv....


Men på något sätt känns det ändå som att det har varit en viktig brytpunkt här nånstans.

Var är jag inte riktigt klar över.


Men med all forskning inom psykologin så har vi människor ändå kommit långt.


När jag var liten bebis blev jag ammad var fjärde timme....när jag var 7 år och låg på sjukhus fick inte mamma och pappa vara där hela tiden om de ville, endast på besökstid och de förklarade inte heller för en rädd liten flicka vad som pågick, jag låg dessutom på en ensam sal.

När jag var liten skulle man fortfarande niga och bocka för "fint folk", dvs läkare, lärare och andra högtstående....man skulle hålla tyst och göra som andra sa, speciellt om man var flicka och var man både flicka och från arbetarklass....ja...då var det bara att bita ihop.

En pojke var så mycket mer värd än en flicka. Ännu 1981 när min son var nyfödd fick jag höra av några äldre damer: "men tänk vad skönt att den förstfödde är en son. Då kan du ju slappna av nu!" Får väl tillägga att detta sas i en lite fiskeby i norra Bohuslän, av äldre damer som sagt, men ändå...


Jag skulle kunna räkna upp så mycket mer men då blir ju detta inlägg en hel bok...nej, läs gärna boken istället och fundera över vilka tankar och mönster det är vi har idag som är tidsbundna!   




Av Margita - 29 januari 2015 16:56

När jag var på Göteborgs filmfestival fick jag se en broschyr som genast fångade mitt öga.

Titeln älskar jag -

The World is my Home - 

Världen är mitt hem.


Det är precis så jag vill att det ska vara.

Vi människor är av samma skrot och korn och vi har rättighet att välja precis var vi vill bo på vårt jordklot och vi är skyldiga varandra att stötta varandra och stå upp för jämlikhet, demokrati och frihet.

  

Så nu vet jag vad jag ska göra i november! 

Av Margita - 27 januari 2015 21:34

Liiite mer info om en av de 6 kortfilmerna jag såg under Göteborgs

 

Filmfestival kan du få HÄR.



Jag blev väldigt glad i denna häst och hans/hennes tankar.

 

Av Margita - 27 januari 2015 20:01

Idag var det dags för den årliga traditionen:


träffa min goda vän Bitte och besöka filmfestivalen.

Då är det verkligen läge för ett glas vin.


Min goda vän sen länge. Varje år bjuder hon mig på lunch och en film på festivalen. Det är så omtänksamt och snällt. Hon är en av mina allra bästa vänner.   

 

I år fick B välja vad vi skulle se...jag fick beslutsångest när jag såg urvalet.   


Det blev 6 kortfilmer på Hagabion.

Väldigt olika filmer, några berörde och en var som att vara i en meditativ dröm.

Den filmen gillade jag, väldigt annorlunda. Svårt att beskriva filmen, nej, jag gör inget försök...tänk bara...vacker suggestiv musik, suddigt landskap, stillastående häst.....en röst som liksom förmedlar vad hästen tänker...det var allt...ungefär....men så vackert! 


Utanför entrén till Hagabion studsade jag till. Där stog ju min gamla barnvagn! 

Precis en sån här hade jag som liten.

 


Av Margita - 19 januari 2015 18:00

 


Har ni inte redan sett ovanstående dokumentär så tycker jag ni ska göra det. 

 

Filmen visar på ett närgånget sätt hur barn och ungdomar blir svårt mobbade. Man får en inblick i varje enskilt barn och det är så fruktansvärt gripande.


Det som slår  mig är att lärarna i skolorna inte verkar ingripa på rätt sätt. Det är tyvärr likadant här i Sverige. Det har jag själv upplevt. På något sätt har vi blivit så flata och lata och verkar tänka att om barn bråkar med varann och mobbar, då är det många inom skolan som säger: "så där gör barn. Bäst att låta dem hållas och göra upp själva".


Alltså, det är ju så urbota dumt så jag blir så arg att jag knappt vet vart jag ska ta vägen!!!

 

Jag har upplevt en del när jag fortfarande arbetade. Då hade jag ibland nära kontakt med lärare för grundskola och ja, vad ska jag säga....det var mycket som de lät passera....    


Jag minns en gång när jag gick in mellan två grabbar i 9-10-årsåldern som slogs. Jag tog dem isär och pratade sen med dem att det är inte ok att slåss. Men vad händer sen? Jo, lärarna kom till mig och sa att de tyckte jag var modig...VA?!?! Är de rädda för 10-åringar?!?! Jag fattade faktiskt ingenting.


Och det är där problemet ligger många gånger tror jag. Det är som om man inte längre får bli riktigt förbannad på barn. För barn kan vara riktigt elaka. Och vi som är vuxna MÅSTE visa att det är inte ok att säga taskiga saker, eller ännu värre, utsätta någon annan för våld eller psykisk terror.

Vi måste stå upp, ta tag i mobbarna, säga ifrån, inte låta de slippa undan.


Det finns en sekvens i filmen där en stackars förtvivlad mamma försöker få rektorn att på allvar förstå (men det verkar hopplöst). Hennes barn blir mobbat på bussen och hon vill naturligtvis att hennes barn ska få vara trygg på väg till skolan och även i skolan. Man får se hur det kan vara under en busstur och det är ingen rolig syn.

 

Så säger mamman i filmen så här: "Men när jag växte upp då stannade busschauffören om det blev bråk och körde inte vidare förrän det var lugnt i bussen igen. Varför gör ni inte så nu???" Hon var upprörd och grät.

 


Jag har också undrat över det. Varför låter man bara bussen gå när det uppenbart hade behövts ett stopp och en rejäl tillsägelse från en vuxen?? 


OCH en annan sak - det måste vara tillåtet att vuxna hjälps åt att uppfostra. OCH - när ditt eget barn blir beskylld för att ha gjort något orätt, då måste vi lära oss att inte gå i försvarsställning. Det verkar vara ganska vanligt idag. "Mina barn kan väl inte göra nåt galet?" Men det kan de tyvärr. Barn är barn och inga vuxna. Det är ganska naturligt att de ibland gör fel och då får vi inte låta det passera!


Jag tycker ni absolut ska se denna film. Man blir arg och ledsen men det är viktiga saker det handlar om och man får en så bra bild om hur det kan kännas att vara mobbad.


Se filmen här.


Sist vill jag säga en sak till: Det är inte barnens fel att de mobbar. Det är vi som är vuxna som ska förhindra det och kan vi inte det, då har vi misslyckats. Så ansvaret vilar på oss vuxna. Viktigt att komma ihåg tycker jag.


Av Margita - 4 januari 2015 19:45

Nu har jag läst ut den här boken....

  

....och jag rörs till tårar. 


Det är en så vacker och fin berättelse ur verkligheten.

 

Boken är skriven av James Bowen, en kille som varit herionberoende. 

Det är en ganska lång historia, men den får du själv läsa i boken...

men för att göra den extremt kort:

 

en hemlös katt får ett kärleksfullt hem hos en fd hemlös kille som, när de träffas, är i en fas av att försöka bli drogfri.


Om du inte redan läst denna bok, så gör det gärna!


Den bekräftar för mig det jag redan vet, eftersom jag lever med en katt:

de är kloka och en del katter är helt klart väldigt intelligenta.


Det är också så att en katt kan vara en nyckel för återhämtning.

James beskriver det så bra i sin bok och jag blir så tagen. 


För James handlade det om ett drogberoende. För mig handlade det om panikångest.

Att jag skaffade katt när jag mådde som sämst var det bästa jag kunde göra, ihop med alla andra verktyg jag fick hos psykolog och läkare.


Katterna gjorde att jag var tvungen att komma tillbaka till verkligheten flera gånger om dan. Det fanns nämligen en annan skrämmande verklighet i mitt huvud som blev allt starkare, men katterna bröt det mönstret.   


Det finns ett avsnitt i boken som gjorde mig speciellt rörd eftersom jag kände igen mig så väl:


James är mitt uppe i en avgiftningsprocedur och har svår abstinens och "han" i texten nedan är alltså katten Bob.

 

"Det var som om han visste vad jag kände. Ibland dåsade jag till och han kom fram och satte ansiktet tätt intill mitt, som för att säga: "Hur är det, kompis? Jag finns här om du behöver mig."

Andra gånger satt han bara hos mig, spann, gned svansen mot mig och slickade mig i ansiktet då och då. Medan jag gled in i och ut ur ett märkligt, hallucinatoriskt universum var han min verklighetsförankring".


Katten Bob och James finns på Facebook om du vill följa dem.

Klicka här så kommer du dit.


På Youtube finns också många klipp med James och Bob i olika sammanhang.


Här är några jag valt ut:

Den första berättar kortfattat hela historien.

och i den här videon ser man att Bob älskar att vara i närheten av James. Det är en mycket speciell katt och jag älskar både katten och James!     


Sen deras första bok har det kommit ut fler men de har jag kvar att läsa.

Av Margita - 27 oktober 2014 21:11

Idag har jag varit i Göteborg och träffat en gammal vän.

Blev bjuden på både lunch och bio.   

  Lunchen intogs hos Andrum som ligger mittemot Nordstan. Gott och vääääldigt mycket mat. Jag blev ordentligt mätt, men en kopp kaffe med kaka till slank ändå ner.


Sen tog vi oss till Götaplatsen och den gamla biografen Royal. 

 

Säger bara en sak:


OM NI HAR MÖJLIGHET, SE DEN HÄR FILMEN! 

DEN BERÖR PÅ DJUPET!

DESSUTOM VACKER I ALL SIN SORGSENHET.


Här är en trailer för filmen som heter IDA


VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!


Hej och kul att du tittar in!
Här kommer du att få träffa mina sibiriska katter och mig.
Vi kommer att prata om det mesta, så välkommen in!

ÖNSKAR ALLA EN TREVLIG STUND I BLOGGEN!  

SAMARBETE MED MIG

Kontakta mig på mejl:

margita.andersson@gmail.com

TRANSLATE MY BLOG

Jag finns på PINTEREST

INSTAGRAM

@measenga

Hitta recept

hittarecept.se

BLOGGERFY

Här är jag listad

BLOGVERTISER

Bloggportalen

BRA MORGONÖVNING!

 

KATEGORIER

Live Traffic

TÄNKVÄRT!

IAKTTAG, LYSSNA, TIG.

DÖM SÄLLAN.

FRÅGA MYCKET.

 

August von Platen

SÅ SANT SÅ......

   

EN TANKE

 

TILL MINNE

Kalle, vår undulat

1988 - 2002

  

PARNINGSTABELL

SIBIRISK KATT - STUDIE

 

SIBIRISK RASSTANDARD ENL. OLIKA FÖRBUND

Sök i bloggen

För ett år sen

GAMMALDAGS BILDER!

 

BLOGGAR JAG BESÖKER

KATTLÄNKAR

SCRAPBOOKING

MINDFULNESS/panikångest

Andra intressanta länkar

Länkar

Blogtoplist

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Statistik


Skapa flashcards