så dyker det snart upp en tävling här i bloggen!

Så håll ögonen öppna!   

När jag tänker närmare efter så har jag nästan hela mitt liv levt tillsammans med något djur.

Det är något jag uppskattar väldigt mycket och faktum är att jag har svårt att föreställa mig ett liv utan något djur. 

Vad är det då för djur som följt mig genom åren?

Jo, när jag växte upp skaffade vi ett undulatpar, Putte och Pia. Pia dog tragiskt nog när hon bar på ägg (säger man så??) och Putte blev ensamfågel. Med tiden blev han väldigt tam och pratglad. Han bodde i mitt rum på mitt skrivbord och vi pratade jämt med varann. Hans favoritmening var "Putte är så fin" och det var min också.   

En kort period under denna tid hade vi också en yorkshireterrier vid namn Nicki. Tyvärr var vi tvungna att omplacera honom efter nåt år eftersom min mamma utvecklade astma. Hjälp vad ledsna vi var hela familjen. Så jobbigt!   

Under den tid jag växte upp hade vi också en sköldpadda en kort tid. För att inte tala om vanliga skogssniglar i en skolåda!   

Fina fiskar i akvarium hade vi också ett tag.

När jag flyttat hemifrån och fått eget bo skaffade jag mig en nymfparakit vid namn Oskar och när barnen kom blev det återigen en undulat som vi döpte till Kalle.

Hittade roliga bilder på honom som jag delar med mig av. I min meny  har jag också ständigt ett litet bildminne av älskade Kalle.

Dotter Ellen med Kalle.

Systersonen Anton med samma Kalle

Vi hade en utekatt vid namn Sigge. 

Dotter Ellen med Sigge som kattunge.

En kort period hade vi en hamster.

Sen blev det återigen katter....Algot, Agnes, Alice och Caelyn. Men det är ju en historia för sig själv, det där med katterna.

Min C-kull som föddes 2012. Blir det nånsin nån mer kull hos mig?? Tror tyvärr inte det.   

Jag får inte glömma fina Aksi som jag hade nåt halvår bara. Längtade så extremt mycket efter att ha hund så jag ville testa om det skulle fungera med mamma men det gjorde ju tyvärr inte det. Mamma fick tillbaka sin astma. 

Det var de djur jag haft.

Nu har jag kära Agnes kvar här hemma.

Har du haft många djur? Eller kanske inga alls?

Själv skulle jag vilja ha fler: hund, undulat, höns och kanske får. 

Och fler katter, en sibirisk hona som jag kan avla på....

Ni som följt mig ett tag vet att jag ibland, men mer sällan numer, skriver om mindfulness och panikångest.

Varför jag skriver om detta ämne beror på att jag hela mitt liv levt med panikångest men hösten 2007 accelererade ångesten till att bli den värsta jag nånsin varit med om. 

Det blev så allvarligt att jag började förstå varför människor väljer att ta sitt liv. 

Jag levde vid den tiden med ständig panikångest och det enda som lindrade var när jag satt vid min dator. Det var faktiskt en orsak till att jag började blogga överhuvudtaget.

Min stora lycka i sammanhanget var att jag arbetade vid Borås kommun som förskollärare och de erbjöd verkligen en förstklassig företagsvård. Jag fick kontakt med en psykolog som hjälpte mig framåt i mitt mörka liv. Tiden tillbaka har tagit väldigt lång tid. Jag arbetar fortfarande med min ångest men idag är den bara en liten fläkt jämfört med hur det var. 

Det har också krävt mycket arbete för mig själv. När jag flyttade till Ytterby, där jag nu bor, så tog jag kontakt med vårdcentralen för att få KBT, alltså kognitiv terapi. Syftet var att jag ville få bukt med min ångest för att resa med tåg och buss. 

Där hade jag också tur och fick jättebra hjälp. Numer åker jag obehindrat buss, tåg går ok, men otroligt mycket bättre än för några år sen.

Rubriken talar om träd...det var väldigt vad mycket text det blev innan jag kom fram till den...hoppas ni orkar med och är kvar.   

Jag älskar träd och har genom åren sökt tröst hos träd. 

Den här texten hittade jag i min dagbok och den skrev jag i januari 2008, när jag fortfarande var i det stora svarta.

Från min dagbok 11 januari 2008.

Jag har kommit på varför jag alltid älskat och fascinerats och blivit tröstad av träd.

De har en kraftig grund att stå på, i form av deras rotsystem, en rejäl stam som bär upp rötterna och på det alla grenar och kvistar.

Röttterna är basen, starkt förankrad i jorden.

Stammen är det som bär upp och ger trygghet.

Grenar och kvistar söker sig ut i världen med stöttning av rötter och stammen.

I sin helhet bildar trädet något sakralt, något andligt, ett levande väsen att vörda och som jag kan söka kraft och trygghet ur. Vilket jag också gjort vid flera tillfällen i mitt liv när det krisat.

Jag vill vara som ett träd...trygg och full av tillit till mig själv, samtidigt som jag möter världen med respekt och inlevelse.

Min systerson Anton har för andra gången sökt in till Kungliga Musikhögskolan i både Göteborg och Stockholm.

Förra gången blev det nobben men nu....yipppeeee!! 

HAN BLEV ANTAGEN!

Herregud så stolt moster jag är nu då! 

Men jag måste säga att jag är inte förvånad. Anton är jätteduktig så det här är bara helt rätt.

Han kommer att gå folkmusiklinje och huvudinstrument är gitarr.

Så i slutet av sommaren flyttar han till Stockholm.

Lycka till Anton!   

Håller på med att organisera alla mina foton genom åren och naturligtvis ramlar jag ju över bilder som gör att sentimentaliteten slår till. 

Förstås handlar det om bilder på mina barn, Daniel som föddes år 1981 och Ellen som föddes år 1990.

Här är några bilder jag vill dela med er från några vårdagar då vi bodde i skolan utanför Strömstad.

Bilderna sträcker sig från 1990 till ungefär 1997 skulle jag tro.

På bilden ovan syns katten Sigge, en utekatt vi hade ett kort tag. 

För övrigt är bilderna inte alls bra, jag har fotat dem med kamera....hoppas ni har överseende med detta. 

Bilden med Ellen och lammet är roligt. Kommer ihåg att både Ellen och Daniel varit med om lammfödsel. Spännande! När barnen växte upp bodde vi grannar med en som hade får. Jag gillade att höra deras bräkande när de flyttade ut under våren. En annan granne hade höns och tupp. Härligt! 

Yes!

Det är inte ofta jag vinner något men förra veckan small det till.

Jag följer halenshemma på instagram, @halenshemma, heter de där.

Varje vecka har de en tävling och jag föll för den veckans pris som var en taklampa.

Så här ser den ut

Nu är frågan -

var sjutton ska jag hänga den? I sovrummet eller i hallen??

Kan inte bestämma mig....

vad tycker ni?

Vill du kanske själv köpa den så finns den här:

halens.se

Fredag...igen...och jag tittar på Let´s dance.

Är det ett program ni tittar på?

Som sagt så har den här veckan bara rusat. Vad har jag gjort egentligen??

Just det ja, det var ju helg på måndan där. Kanske därför det har rusat lite extra.

Onsdagskvällen ägnades som vanligt åt trädgårdsnöje i växthusgruppen. Glömde fota. Får göra det nästa vecka och visa er hur mycket det har växt. Vi har gjort en varmbänk utomhus också och den gillades tydligen av kaniner...  

Vi omskolar plantor för fullt nu. Många blir det och allt ska säljas på marknader under våren.

Några av alla de olika sorter vi sått är kryddtagetes, squash, gurka, olika tomater, vallmo, basilika, koriander, jättevädd, betonika, pelargon, paprika, chili, gyllenbär (samma som physalis), akleja osv osv osv....många sorter och många plantor! 

Idag var jag på gymmet som vanligt. Dit längtar jag numer och inget (nästan) kan få mig att skippa ett pass. Sen var jag lugn och go hos tandhygienisten när hon tog bort all min tandsten. Hur jag än borstar och gnor så får jag alltid tandsten, det bara är så.

Nu ska jag svara på alla era kommentarer. Det är så roligt att ni kommenterar, men jag skäms lite för att jag är så seg med att svara.   

Ha en skön fredagkväll!

ÄLSKAR DET HÄR!